För inte så länge sen kom jag hem från jobbet, har alltid lång dag på måndagar tills klockan 19...Döden va trött man är men man kan få mycket gjort om man inte är allt för seg...Kommer hur som helst hem och Anthony är inte hemma från träningen än...Klockan närmar sig 20 och jag börjar bli rädd...Träningen är mellan 17.30-18.30. men idag skulle de fota gruppen oxå så räknade me lite mer tid..men klockan 20 borde det inte ta till iallafall...ringer en av kompisarna i laget, å hennes son har vart hemma sen 19..snacka om panik...Ringer mormor och ber henne komma och ta Leo så jag kan ge mig ut å leta...10 min senare ser jag honom komma rullande på sin cykel helt oberörd. Visar sig att han stannat kvar å skjutit skott med tränaren och hans son som oxå e med i laget...I över en timme...Tycker nog ändå tränaren kunde ringt å sagt det...Jag målade upp värsta scenariot, att nån hade dragit in honom i buskarna och kidnappat honom eller än värre tagit livet av honom...låter säkert makabert men jag hann verkligen tänka det värsta...Fan va rädd man blir..å sen när han dyker upp så blev jag skitförbannad, för att man blev så rädd...
Tuff dag på jobbet idag oxå, många förkylda, trötta och slitna barn idag, kändes som man jobbade på en cirkus ett tag där....Så detta me Anthony var det sista jag behövde...Dags å plocka fram kläder till kidsen inför morgondagen..kanske dags å krypa till kojs själv oxå efter denna pärsen...tror banne mig det...Ha de gött...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar