Mer lappar

Haha...men gud!!!

Tur man har maskin hemma....

Tvättstugelapp!!! AJ då...låter rätt illa....(Aftonbladet kommer bilden från)

2010

This is it!

Får inte till det att göra länken klickbar, fattar inte va jag håller på med nu alls...dags å sova kanske....

http://www.fritidsresor.se/resa/bulgarien/sunny-beach/blue-star-majestic/?season=sommar-2010

Måndag hela veckan?

Ja, hur e det nu? Det går fortfarande upp och ner, gråter inte lika ofta längre över detta med inbrottet...Men däremot har det trillat tårar för sonens skull. Fan va jobbigt det är att inte kunna göra vad man vill för att ens barn ska må bra. Tänk om man bara hade ett trollspö att svinga, varför funkar det inte så?

Imorrn blir det fritidsresor för att antingen avboka helt eller omboka resan om det går. Som ju inte blir av tyvärr då pengarna inte räcker till pga vad som hände...Så tråkigt...Så ledsamt att göra barnen besvikna. Life sucks!

Ps...Hatar måndagar....

Hur?

Hur gör man när man bara känner att man vill gråta för att släppa ut lite smärta? Hur gör man för att må bättre och bli den man var innan? Hur gör man när man känner att varje gnutta av energi går åt till att hålla sig upp på tex jobbet, inför barnen, inför skolan? Jag är medveten om att allt inte är som det borde, kanske är det tur att jag är medveten om att jag inte mår bra, fast det ni ser är att det iallafall är ok, men det är det inte. Men det är för svårt att säga för då kanske jag inte klarar att hålla masken. Och hur gör man när man mitt i detta ser att inte ens barn mår bra och man bara kan stå vid sidan om utan att kunna göra allt bra igen på direkten...Jag fattar inte, vad och hur ska jag göra?

Tårar....

Jag känner mig så otroligt ledsen idag. Det är till 99% bestämt att det inte blir någon resa för oss i december. Tårar rullar på mina kinder bara av att skriva det här. Tack snälla ni kriminella som tog er in min lägenhet och även berövade oss detta. Sen mår A så himla dåligt mitt i detta...Jag vill skydda mitt barn så att han aldrig behöver må dåligt, men jag kan inte. Han mår så dåligt i skolan men han måste ändå vara där...Usch...vad ska jag göra...jag vet varken ut eller in och jag vet inte hur länge till jag orkar. Orkar inte vara ledsen mer, orkar inte gråta mer...Jag orkar inte....